Elektronkonfiguration: definition i kemi
Elektronkonfiguration: Ordningen av en atoms elektroner i skal, underskal och orbitaler, skriven som en lista som 1s² 2s² 2p⁶ för neon.
Varje del av skrivsättet anger skalnumret, underskalsbokstaven och, som upphöjd siffra, antalet elektroner i det underskalet. Elektroner fyller underskal i ordning efter stigande energi, enligt uppbyggnadsprincipen, Paulis uteslutningsprincip och Hunds regel. Långa konfigurationer förkortas ofta genom att den föregående ädelgasen skrivs inom hakparentes, så natrium blir [Ne] 3s¹.
Exempel
- Kväve – 1s² 2s² 2p³
- Klor – [Ne] 3s² 3p⁵
- Koppar – [Ar] 3d¹⁰ 4s¹, ett undantag från den vanliga fyllningsordningen
- Fe²⁺ – [Ar] 3d⁶, eftersom järn förlorar sina 4s-elektroner först
I periodiska systemet
Du kan läsa av ett grundämnes elektronkonfiguration från dess plats: perioden anger det yttersta skalet, och blocket och kolumnen visar vilket underskal som fylls och hur många elektroner det rymmer.