Kemiordbok

En enda produkt som bildas när två eller flera molekyler förenas direkt och alla deras atomer finns kvar. Den bildas ofta när en molekyl avger ett elektronpar till en annan. Läs mer →

Den minsta energi som kolliderande partiklar måste ha för att en reaktion ska ske, med symbolen Eₐ. Läs mer →

Vart och ett av grundämnena i grupp 1 i periodiska systemet utom väte: litium, natrium, kalium, rubidium, cesium och francium. Läs mer →

En av två eller flera olika former av samma grundämne i samma fysikaliska tillstånd, där atomerna är bundna eller ordnade på olika sätt. Läs mer →

Kan både avge och ta emot en vätejon (H⁺, en proton). Vatten och vätekarbonatjonen (HCO₃⁻) är vanliga exempel. Läs mer →

Kan reagera både som syra och som bas. Aluminiumoxid, zinkoxid och vatten är exempel. Läs mer →

En negativt laddad jon, som bildas när en atom eller grupp av atomer tar upp en eller flera elektroner. Läs mer →

Den minsta partikeln av ett grundämne som fortfarande har det grundämnets kemiska egenskaper. Den består av en liten kärna av protoner och neutroner omgiven av elektroner. Läs mer →

Atomens lilla, täta, positivt laddade centrum, som består av protoner och neutroner. Den innehåller nästan hela atomens massa. Läs mer →

Massan av en atom, oftast angiven i atommassenheter (u), där en enhet är en tolftedel av massan hos en kol-12-atom. Värdet som anges för ett grundämne är genomsnittet för dess naturliga blandning av isotoper. Läs mer →

Antalet protoner i en atoms kärna, med symbolen Z. Det identifierar grundämnet: varje atom med 6 protoner är kol. Läs mer →

Ett mått på en atoms storlek, oftast räknat som hälften av avståndet mellan kärnorna hos två identiska atomer som är bundna till varandra. Läs mer →

Övergången av en vätska till gas (ånga) vid dess yta, vid temperaturer under kokpunkten. Läs mer →

Antalet partiklar i en mol av ett ämne: exakt 6,02214076 × 10²³, oftast avrundat till 6,022 × 10²³. Läs mer →

Ett ämne som tar emot vätejoner (H⁺) eller bildar hydroxidjoner (OH⁻) i vatten och ger ett pH över 7. Baser som löser sig i vatten kallas alkalier. Läs mer →

Två eller flera ämnen som är fysiskt blandade, där vart och ett behåller sina egna egenskaper. Blandningar kan oftast separeras med fysikaliska metoder som filtrering, indunstning eller destillation. Läs mer →

Ett av fyra områden i det periodiska systemet, s-, p-, d- och f-blocken, uppkallade efter den typ av underskal som rymmer varje grundämnes elektroner med högst energi. Läs mer →

En lösning som motstår förändringar i pH när små mängder syra eller bas tillsätts. Den innehåller oftast en svag syra och dess korresponderande bas, eller en svag bas och dess korresponderande syra. Läs mer →

Den elektrostatiska kraft som drar motsatt laddade partiklar mot varandra, till exempel en positiv atomkärna och en negativ elektron. Läs mer →

Beskriver orbitaler eller andra kvanttillstånd som har exakt samma energi, som de tre p-orbitalerna i ett underskal. Läs mer →

Massan av ett ämne per volymenhet, beräknad som densitet = massa ÷ volym. Läs mer →

En ledare genom vilken elektrisk ström går in i eller ut ur en elektrolyt, som i ett batteri eller en elektrolyscell. Läs mer →

Ett ämne som leder elektrisk ström när det är smält eller löst i vatten, eftersom det bildar joner som kan röra sig fritt. Läs mer →

En liten subatomär partikel med negativ elektrisk laddning (−1) som upptar utrymmet kring atomens kärna. Läs mer →

Energiförändringen när en neutral atom i gasfas tar upp en elektron och bildar en negativ jon. Halogener har särskilt hög elektronaffinitet. Läs mer →

Hur starkt en atom attraherar de delade elektronerna i en kemisk bindning. Fluor är det mest elektronegativa grundämnet. Läs mer →

Ordningen av en atoms elektroner i skal, underskal och orbitaler, skriven som en lista som 1s² 2s² 2p⁶ för neon. Läs mer →

En grupp elektroner i en atom som delar samma huvudenerginivå, numrerade n = 1, 2, 3 och så vidare utåt från kärnan. Det kallas också energinivå. Läs mer →

Det enklaste heltalsförhållandet mellan atomerna av varje grundämne i en förening. Läs mer →

Beskriver en process eller reaktion som tar upp energi, oftast som värme, från sin omgivning så att omgivningen blir kallare. Dess entalpiförändring (ΔH) är positiv. Läs mer →

En termodynamisk storhet, H, som beskriver ett systems värmeinnehåll; dess förändring, ΔH, är lika med den värme som en reaktion tar upp eller avger vid konstant tryck. Läs mer →

Ett mått på hur utspridda energin och partiklarna i ett system är, ofta löst beskrivet som oordning. Dess symbol är S. Läs mer →

Beskriver en process eller reaktion som avger energi, oftast som värme, till sin omgivning så att omgivningen blir varmare. Dess entalpiförändring (ΔH) är negativ. Läs mer →

Att separera ett ämne från en blandning, ofta genom att selektivt lösa det i ett lösningsmedel. Ordet används också för att utvinna en metall ur dess malm. Läs mer →

Den elektriska laddning som en mol elektroner bär, cirka 96 485 coulomb. Detta värde kallas Faradays konstant (F). Läs mer →

Beskriver ett ämne som lätt förångas vid normala temperaturer, som T-sprit eller aceton. Läs mer →

Antalet vågcykler som passerar en punkt per sekund, mätt i hertz (Hz). Läs mer →

Ett olösligt fast ämne som bildas ur en lösning under en kemisk reaktion. Som verb betyder att fällas ut att lämna lösningen som ett fast ämne. Läs mer →

En snabb reaktion mellan ett bränsle och syre som frigör energi som värme och oftast ljus. Att brinna är vardagsordet för den. Läs mer →

Ett ämne som består av två eller flera olika grundämnen som är kemiskt bundna i ett fast förhållande, till exempel vatten (H₂O) eller natriumklorid (NaCl). Läs mer →

Den ordning av elektronerna i en atom, jon eller molekyl som har lägst energi. Läs mer →

Ett rent ämne som bara består av en sorts atomer, definierat av antalet protoner i atomkärnan (dess atomnummer). Läs mer →

En lodrät kolumn i det periodiska systemet. Grundämnen i samma grupp har oftast samma antal yttre elektroner och liknande kemiska egenskaper. Läs mer →

Den oönskade sten och de mineral som är blandade med det värdefulla mineralet i en malm och som måste avlägsnas när metallen utvinns. Läs mer →

Vart och ett av grundämnena i grupp 17 i periodiska systemet: fluor, klor, brom, jod, astat och tennessin. Namnet betyder saltbildare. Läs mer →

Den tid det tar för hälften av de radioaktiva atomkärnorna i ett prov att sönderfalla, med symbolen t½. Läs mer →

Ett grundämne med egenskaper som ligger mellan metallernas och icke-metallernas. Bor, kisel, germanium, arsenik, antimon och tellur räknas oftast som halvmetaller. Läs mer →

Inte likformig – de olika delarna syns eller kan separeras, som i sand blandad med vatten. Läs mer →

Likformig överallt – varje prov har samma sammansättning och utseende, som i saltvatten eller luft. Läs mer →

Elektroner fyller orbitaler med samma energi en i taget, med parallella spinn, innan någon av dem paras ihop. Läs mer →

Blandningen av atomorbitaler på en atom till nya, likvärdiga hybridorbitaler som används vid bindning, till exempel kolets sp³-orbitaler i metan. Läs mer →

Solvatisering där lösningsmedlet är vatten, eller en reaktion där vatten adderas till en förening. Läs mer →

Ett grundämne som saknar metallernas egenskaper: icke-metaller leder vanligtvis värme och elektricitet dåligt, och deras fasta former är matta och spröda. Läs mer →

En tänkt gas vars partiklar inte tar någon plats och varken attraherar eller repellerar varandra, så att den exakt följer den allmänna gaslagen, PV = nRT. Läs mer →

Ett ämne som byter färg för att visa en förändring i förhållandena, oftast om en lösning är sur eller basisk. Läs mer →

Mycket oreaktiv. Ädelgaserna kallas ofta inerta gaser, även om några av dem kan bilda föreningar. Läs mer →

Beskriver ett ämne, en atomkärna eller en partikel som tenderar att förändras, sönderfalla, reagera eller avklinga i stället för att förbli som den är. Läs mer →

Atomer av samma grundämne med olika antal neutroner, till exempel kol-12 och kol-14. Läs mer →

En atom eller grupp av atomer som har tagit upp eller avgett elektroner och därför har en total elektrisk laddning. Läs mer →

En kemisk bindning som bildas genom attraktionen mellan motsatt laddade joner, oftast efter att en metallatom har överfört elektroner till en icke-metallatom. Läs mer →

Den minsta energi som behövs för att avlägsna den lösast bundna elektronen från en neutral atom i gasfas: X(g) → X⁺(g) + e⁻. Läs mer →

Ett ämne som påskyndar en kemisk reaktion utan att förbrukas. Läs mer →

En positivt laddad jon, som bildas när en atom eller grupp av atomer förlorar en eller flera elektroner. Läs mer →

En varaktig attraktion mellan atomer eller joner som håller ihop dem i molekyler, kristaller och metaller. Läs mer →

Ett sätt att skriva ett ämne med grundämnenas symboler och index som visar vilka grundämnen det innehåller och i vilka proportioner. Läs mer →

Tillståndet i en reversibel reaktion där framåt- och bakåtreaktionerna sker lika snabbt, så att mängderna av reaktanter och produkter förblir konstanta. Läs mer →

En process där ett eller flera ämnen (reaktanter) omvandlas till nya ämnen (produkter) genom att kemiska bindningar bryts och bildas. Läs mer →

Den temperatur vid vilken en vätskas ångtryck är lika med trycket omkring den, så att ångbubblor bildas i hela vätskan. Läs mer →

En blandning där små partiklar, ungefär 1 till 1 000 nanometer stora, är utspridda i ett annat ämne och inte sedimenterar. Läs mer →

Mängden löst ämne som finns i en given mängd lösning eller lösningsmedel. Läs mer →

Övergången av en gas eller ånga till vätska, oftast när den kyls. Inom kemin används ordet också för reaktioner där två molekyler förenas och frigör en liten molekyl som vatten. Läs mer →

En kemisk bindning där två atomer delar ett eller flera elektronpar. Den bildas oftast mellan atomer av icke-metaller. Läs mer →

Den regelbundna, upprepade tredimensionella ordningen av partiklar (atomer, joner eller molekyler) i ett kristallint fast ämne. Läs mer →

En egenskap hos materia som orsakar elektrisk attraktion eller repulsion. Protoner har en positiv laddning och elektroner en lika stor negativ laddning. Läs mer →

En blandning av en metall med ett eller flera andra grundämnen, oftast andra metaller, som brons (koppar + tenn) eller stål (järn + kol). Läs mer →

Processen att kombinera en metall med ett eller flera andra grundämnen, oftast genom att smälta ihop dem, för att göra en legering med förbättrade egenskaper. Läs mer →

En homogen blandning där ett eller flera ämnen (lösta ämnen) är jämnt upplösta i ett annat (lösningsmedlet). Läs mer →

Det ämne som löser ett löst ämne och bildar en lösning, oftast den komponent som finns i större mängd. Läs mer →

Det ämne som är upplöst i en lösning, oftast den komponent som finns i mindre mängd. Läs mer →

Mängden materia i ett föremål. Till skillnad från vikt ändras den inte med gravitationen. Läs mer →

Det totala antalet protoner och neutroner i en atoms kärna, med symbolen A. Läs mer →

Ett grundämne, eller en blandning av grundämnen som en legering, som typiskt är glänsande, leder värme och elektricitet väl och kan hamras eller böjas utan att gå sönder. Läs mer →

Attraktionen mellan positivt laddade metalljoner och havet av delokaliserade elektroner som rör sig fritt bland dem. Läs mer →

En förenklad framställning av något som är för litet, stort eller komplicerat för att observeras direkt, som används för att förklara observationer och göra förutsägelser. Modeller kan vara fysiska föremål, diagram, ekvationer eller idéer. Läs mer →

SI-enheten för substansmängd. En mol innehåller exakt 6,02214076 × 10²³ partiklar, ofta avrundat till 6,022 × 10²³ (Avogadros tal). Läs mer →

Koncentrationen hos en lösning uttryckt som mol löst ämne per liter lösning, skrivet mol/L eller M. Läs mer →

En grupp av två eller flera atomer som hålls samman av kovalenta bindningar, som O₂ eller H₂O. Det är den minsta enheten av ett kovalent ämne som behåller dess kemiska egenskaper. Läs mer →

En formel som visar det verkliga antalet atomer av varje grundämne i en molekyl av ett ämne, som C₆H₁₂O₆ för glukos. Läs mer →

En längdenhet lika med en miljarddels meter (10⁻⁹ m), med symbolen nm. Läs mer →

Utan någon total elektrisk laddning, eller, för en lösning, varken sur eller basisk (pH 7 vid 25 °C). Läs mer →

En reaktion mellan en syra och en bas som bildar ett salt och oftast vatten, så att deras sura och basiska egenskaper tar ut varandra. Läs mer →

En elektriskt neutral subatomär partikel som finns i atomkärnan, med en massa något större än en protons. Läs mer →

Ett område kring en atomkärna där en elektron med störst sannolikhet finns. Varje orbital rymmer högst två elektroner, och de måste ha motsatta spinn. Läs mer →

Att ett ämne förlorar elektroner under en reaktion, vilket ökar dess oxidationstal. Det kan också betyda upptag av syre eller förlust av väte. Läs mer →

En liten bit materia, till exempel en atom, molekyl eller jon, eller en subatomär partikel som en proton, neutron eller elektron. Läs mer →

En vågrät rad i det periodiska systemet. Det finns sju perioder, och grundämnena i varje period är uppställda i ordning efter stigande atomnummer. Läs mer →

En skala som mäter hur sur eller basisk en vattenbaserad lösning är, utifrån dess koncentration av vätejoner. Vid 25 °C är pH 7 neutralt, värden under 7 är sura och värden över 7 är basiska. Läs mer →

En ojämn fördelning av elektrisk laddning i en bindning eller molekyl, som ger ena änden en partiell negativ laddning (δ−) och den andra en partiell positiv laddning (δ+). Läs mer →

De ämnen som bildas vid en kemisk reaktion, skrivna på höger sida i en kemisk reaktionsformel. Läs mer →

En positivt laddad subatomär partikel (+1) som finns i kärnan hos varje atom. Antalet protoner är atomnumret och avgör vilket grundämne en atom är. Läs mer →

Den spontana utsändningen av strålning från instabila atomkärnor när de sönderfaller till stabilare. Läs mer →

Utgångsämnena i en kemisk reaktion, skrivna på vänster sida i en kemisk reaktionsformel. Läs mer →

En reaktion där elektroner överförs från ett ämne till ett annat, så att ett ämne oxideras och ett annat reduceras. Läs mer →

Att ett ämne tar upp elektroner under en reaktion, vilket minskar dess oxidationstal. Det kan också betyda förlust av syre eller upptag av väte. Läs mer →

En jonförening som består av positiva joner (katjoner) och negativa joner (anjoner), och som oftast bildas när en syra reagerar med en bas. Koksalt, natriumklorid, är det mest kända exemplet. Läs mer →

Den temperatur vid vilken ett fast ämne blir en vätska vid ett givet tryck. För ett rent ämne är den densamma som fryspunkten. Läs mer →

Processen när lösningsmedelsmolekyler omger och växelverkar med lösta partiklar som joner eller molekyler. Läs mer →

En lösning vars koncentration är exakt känd och som används som referens för att mäta koncentrationen i en annan lösning. Läs mer →

Beräkningen av mängderna reaktanter och produkter i kemiska reaktioner, utifrån molförhållandena i en balanserad reaktionsformel. Läs mer →

Övergången av ett fast ämne direkt till gas, utan att först bli en vätska. Läs mer →

En heterogen blandning där partiklar större än cirka 1 000 nanometer är utspridda i en vätska eller gas men sedimenterar när blandningen får stå. Läs mer →

Ett ämne som avger vätejoner (H⁺) till andra ämnen. I vatten höjer syror koncentrationen av H⁺-joner och ger ett pH under 7. Läs mer →

Ett mått på hur varmt eller kallt något är, kopplat till den genomsnittliga rörelseenergin hos dess partiklar. Läs mer →

En laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen hos en lösning genom att låta den reagera med en uppmätt volym av en lösning med känd koncentration. Läs mer →

Består av två atomer. Väte, kväve, syre, fluor, klor, brom och jod förekommer som tvåatomiga molekyler: H₂, N₂, O₂, F₂, Cl₂, Br₂ och I₂. Läs mer →

En uppsättning orbitaler i ett skal som alla har samma form, betecknade s, p, d eller f. Det är ett annat namn för underskal (sublevel). Läs mer →

En underavdelning av en elektronenerginivå (elektronskal), betecknad s, p, d eller f. Dessa underskal rymmer högst 2, 6, 10 respektive 14 elektroner. Läs mer →

Elektronerna i en atoms yttersta skal; det är de som deltar i kemisk bindning. Läs mer →

Mängden tredimensionellt utrymme som ett ämne eller föremål upptar. Läs mer →

En upprepad störning som för energi från en plats till en annan, beskriven med sin våglängd, frekvens och amplitud. Läs mer →

Beskriver en atom eller jon som, liksom väte, bara har en elektron, som He⁺ eller Li²⁺. En sådan partikel kallas också en väteliknande atom. Läs mer →

Vilket grundämne som helst i grupp 18: helium, neon, argon, krypton, xenon och radon, samt det syntetiska grundämnet oganesson. De naturligt förekommande är färglösa, luktfria gaser som sällan reagerar. Läs mer →

Materia med enhetlig, bestämd sammansättning och fasta egenskaper – antingen ett grundämne eller en förening. Kallas även rent ämne. Läs mer →

En metall i d-blocket i det periodiska systemet, grupp 3 till 12. Strängt taget är det ett grundämne vars atomer eller vanliga joner har ett delvis fyllt d-underskal. Läs mer →