Orbital: definition i kemi
Orbital: Ett område kring en atomkärna där en elektron med störst sannolikhet finns. Varje orbital rymmer högst två elektroner, och de måste ha motsatta spinn.
Orbitaler kommer från kvantmekaniken och ersätter den gamla bilden av elektroner som kretsar kring kärnan längs fasta banor. De har karakteristiska former: s-orbitaler är sfäriska, p-orbitaler är hantelformade, och d- och f-orbitaler har mer komplexa former. Sättet som elektroner fyller orbitaler förklarar bindning, molekylers former och det periodiska systemets uppbyggnad.
Exempel
- 1s-orbital – en sfär med centrum i kärnan
- 2p-orbitaler – tre hantlar längs x-, y- och z-axlarna
- Vätes enda elektron upptar 1s-orbitalen
- Metans sp³-hybridorbitaler pekar mot hörnen av en tetraeder
I periodiska systemet
Om du läser systemet rad för rad, från vänster till höger, följer du den vanliga ordningen i vilken orbitaler fylls: 1s, 2s, 2p, 3s, 3p, 4s, 3d, 4p och så vidare.