Elektrod: definition i kemi
Elektrod: En ledare genom vilken elektrisk ström går in i eller ut ur en elektrolyt, som i ett batteri eller en elektrolyscell.
Varje cell har två elektroder: oxidation sker vid anoden och reduktion vid katoden. I ett batteri är anoden den negativa elektroden, medan anoden vid elektrolys är positiv, men oxidation sker ändå där. Elektroder är ofta gjorda av metaller eller grafit, och inerta elektroder som platina leder ström utan att själva reagera.
Exempel
- Zink- och kopparelektroder i en Daniellcell
- Kolstaven i ett zink–kol-batteri
- En katod av litiumkoboltoxid i ett litiumjonbatteri
- Platinaelektroder som används för att sönderdela vatten till väte och syre
I periodiska systemet
Litium, överst i grupp 1, är idealiskt för batterielektroder eftersom det är den lättaste metallen och avger elektroner mycket lätt.