Halogen: definition i kemi
Halogen: Vart och ett av grundämnena i grupp 17 i periodiska systemet: fluor, klor, brom, jod, astat och tennessin. Namnet betyder saltbildare.
Halogenatomer har sju valenselektroner, så de tar lätt upp en elektron och bildar halogenidjoner med laddningen −1, till exempel Cl⁻. De förekommer som tvåatomiga molekyler (F₂, Cl₂, Br₂ och I₂) och är mycket reaktiva icke-metaller, där reaktiviteten minskar nedåt i gruppen. En mer reaktiv halogen tränger undan en mindre reaktiv ur dess föreningar, som när klor gör en färglös kaliumbromidlösning orange genom att frigöra brom.
Exempel
- Fluor – den mest reaktiva av alla icke-metaller
- Klor – används för att desinficera dricksvatten och simbassänger
- Brom – en rödbrun vätska som avger kvävande ånga
- Jod – ett gråsvart fast ämne som används som antiseptiskt medel
I periodiska systemet
Halogenerna bildar grupp 17, den näst sista kolumnen till höger, precis före ädelgaserna.