Legering: definition i kemi
Legering: En blandning av en metall med ett eller flera andra grundämnen, oftast andra metaller, som brons (koppar + tenn) eller stål (järn + kol).
Legeringar tillverkas oftast genom att smälta ihop ingredienserna och låta blandningen stelna. Atomer av annan storlek stör metallatomernas regelbundna skikt och gör det svårare för dem att glida, så legeringar är oftast hårdare och starkare än rena metaller. Legering kan också förbättra motståndet mot korrosion, sänka smältpunkten eller ändra färgen.
Exempel
- Brons – koppar och tenn
- Mässing – koppar och zink
- Rostfritt stål – järn, krom och nickel
- Lod – mestadels tenn, smälter vid låg temperatur
I periodiska systemet
Många viktiga legeringar bygger på övergångsmetaller från d-blocket, som järn, koppar, nickel och titan, men legeringar av aluminium och tenn är också vanliga.