Övergångsmetall: definition i kemi
Övergångsmetall: En metall i d-blocket i det periodiska systemet, grupp 3 till 12. Strängt taget är det ett grundämne vars atomer eller vanliga joner har ett delvis fyllt d-underskal.
Övergångsmetaller är oftast hårda, täta och starka med höga smältpunkter, och de flesta kan bilda joner med flera olika laddningar. Många av deras föreningar är starkt färgade, och många av metallerna och deras föreningar är utmärkta katalysatorer. Zink, kadmium och kvicksilver finns i d-blocket men utelämnas ofta ur den strikta definitionen, eftersom deras d-underskal förblir fyllda i deras vanliga föreningar.
Exempel
- Järn – bildar både Fe²⁺- och Fe³⁺-joner
- Koppar – dess hydratiserade sulfat bildar klarblå kristaller
- Nickel – en katalysator för att göra margarin av vegetabiliska oljor
- Titan – lätt, starkt och används i flygplan och höftproteser
I periodiska systemet
Övergångsmetallerna fyller systemets breda mittenblock, från grupp 3 till grupp 12, mellan s-blocket till vänster och p-blocket till höger.