Laddning: definition i kemi
Laddning: En egenskap hos materia som orsakar elektrisk attraktion eller repulsion. Protoner har en positiv laddning och elektroner en lika stor negativ laddning.
Motsatta laddningar attraherar varandra och lika laddningar repellerar varandra, och dessa krafter håller ihop atomer, joner och många föreningar. Laddning mäts i coulomb, men kemister räknar den oftast i enheter av elementarladdningen, så en proton är +1 och en elektron är −1. En atom med lika många protoner som elektroner är neutral; när den tar upp eller avger elektroner får den en laddning och blir en jon.
Exempel
- Na⁺ – en natriumjon med laddningen +1
- Cl⁻ – en kloridjon med laddningen −1
- O²⁻ – en oxidjon med laddningen −2
- Al³⁺ – en aluminiumjon med laddningen +3
I periodiska systemet
Vanliga jonladdningar följer grupperna: metaller i grupp 1 bildar +1-joner, grupp 2 bildar +2, icke-metaller i grupp 16 bildar −2 och grupp 17 bildar −1.