Elektrolyt: definition i kemi
Elektrolyt: Ett ämne som leder elektrisk ström när det är smält eller löst i vatten, eftersom det bildar joner som kan röra sig fritt.
Starka elektrolyter som natriumklorid och saltsyra delas helt upp i joner i vatten, medan svaga elektrolyter som ättiksyra bara bildar några få joner. Ämnen som löses som hela molekyler, som socker, är icke-elektrolyter och leder inte ström. I batterier och elektrolysceller för elektrolyten laddning mellan elektroderna, och i kroppen för lösta joner som Na⁺ och K⁺ nerv- och muskelsignaler.
Exempel
- Natriumklorid löst i vatten – en stark elektrolyt
- Ättika (ättiksyra) – en svag elektrolyt
- Svavelsyra i en bils blysyrabatteri
- Sportdrycker som ersätter natrium- och kaliumjoner som förlorats i svett
I periodiska systemet
Föreningar som bildas mellan metaller till vänster i systemet och icke-metaller till höger, som NaCl och KCl, är typiskt starka elektrolyter.