Elektron: definition i kemi
Elektron: En liten subatomär partikel med negativ elektrisk laddning (−1) som upptar utrymmet kring atomens kärna.
Elektroner har bara cirka 1/1836 av en protons massa, så de bidrar nästan inte alls till en atoms massa, men de styr dess kemi. Bindningar bildas när atomer överför eller delar elektroner, och en elektrisk ström i en metall är ett flöde av elektroner. Elektronen upptäcktes 1897 av den brittiske fysikern J. J. Thomson.
Exempel
- Väteatomer har 1 elektron; uranatomer har 92
- Natrium avger en elektron och bildar Na⁺
- Elektrisk ström i en koppartråd är ett flöde av elektroner
- Betapartiklar är snabba elektroner som avges av vissa instabila atomkärnor
I periodiska systemet
Ett grundämnes atomnummer är lika med antalet elektroner i dess neutrala atom, och dess plats i systemet visar hur dessa elektroner är ordnade.