Legering (process): definition i kemi
Legering (process): Processen att kombinera en metall med ett eller flera andra grundämnen, oftast genom att smälta ihop dem, för att göra en legering med förbättrade egenskaper.
I en substitutionslegering ersätter atomer av liknande storlek några av metallatomerna, som zink gör i mässing. I en interstitiell legering passar mycket mindre atomer som kol eller kväve in i luckorna mellan metallatomerna, som i stål. Oavsett vilket stör de olika atomerna de regelbundna skikten av metallatomer och gör det svårare för dem att glida, så legering gör oftast en metall hårdare och starkare, och den kan också förbättra korrosionsmotståndet eller sänka smältpunkten.
Exempel
- Att tillsätta lite kol till järn ger stål
- Att tillsätta minst 10,5 % krom till stål gör det rostfritt
- Att blanda guld med 25 % andra metaller, ofta koppar och silver, ger hårdare guld på 18 karat
- Sterlingsilver – 92,5 % silver legerat mest med koppar
I periodiska systemet
Metaller som blandas i valfria proportioner brukar sitta nära varandra i systemet, med liknande atomstorlek och samma kristallstruktur, som koppar och nickel.