Metallbindning: definition i kemi
Metallbindning: Attraktionen mellan positivt laddade metalljoner och havet av delokaliserade elektroner som rör sig fritt bland dem.
I en metall avger varje atom en eller flera yttre elektroner till en gemensam pool som sprider sig genom hela det fasta ämnet. Eftersom dessa elektroner kan röra sig leder metaller elektricitet och värme bra. Jonerna kan glida förbi varandra utan att bindningen bryts, och därför kan metaller hamras till plåtar (är formbara) och dras till trådar (är sega).
Exempel
- Koppartråd som leder elektricitet
- Guld som hamrats till blad tunnare än en miljondels meter
- Volfram, med mycket stark metallbindning, smälter vid 3 422 °C
- Kvicksilver, med svag metallbindning, är en vätska vid rumstemperatur
I periodiska systemet
Metallbindning finns hos alla metaller på vänster sida och i mitten av systemet, och den är i allmänhet starkast i mitten av d-blocket, där många elektroner är tillgängliga.