Einsteinium (Es)

Egenskaper hos Einsteinium

Atomnummer

99

Atommassa

252 u

Kategori

Aktinoid

Grupp

—

Period

7

Block

f-block

Tillstånd vid rumstemp.

Fast

Elektronegativitet

1,3

Smältpunkt

1 133 K (859,8 °C)

Kokpunkt

1 269 K (995,8 °C)

Densitet

8,84 g/cm³

Valenselektroner

2

Vanliga laddningar

+3

Oxidationstal

+3

Atomradie

245 pm

Joniseringsenergi

6,42 eV

Elektronaffinitet

—

Radioaktivt

Ja, inga stabila isotoper

Upptäckt

1952

Elektronkonfiguration för Einsteinium

Elektronkonfigurationen för Einsteinium (Es) är [Rn] 5f11 7s2. Dess 99 elektroner är fördelade på skal som 2, 8, 18, 32, 29, 8, 2.

Protoner, neutroner och elektroner i Einsteinium

En neutral atom av Einsteinium har 99 protoner och 99 elektroner. De flesta atomer av Einsteinium har ungefär 153 neutroner: atommassan avrundad till 252, minus atomnumret 99.

Neutronerna är ungefärliga: atomer av samma grundämne kan ha olika antal neutroner (isotoper). Atomnummer och massa

Hur många valenselektroner har Einsteinium?

2

Einsteinium har 2 valenselektroner i sitt yttersta skal. Som ett f-blockämne kan dess 4f- eller 5f-elektroner också delta i bindningar.

Se alla grundämnen: Periodiskt system med valenselektroner

Orbitaldiagram för Einsteinium

Varje ruta är en orbital som rymmer upp till två elektroner med motsatta spinn (↑↓). De inre skalen är desamma som ädelgasen inom hakparentes. Hur man skriver elektronkonfigurationer

Molmassa för Einsteinium

252 g/mol

En mol Einsteinium-atomer (6,022 × 10²³ atomer) har massan 252 gram. Använd värdet för att omvandla mellan gram och mol.

Fakta om Einsteinium

• Upptäckten av einsteinium hölls hemlig till 1955 eftersom den kom från ett kärnvapenprov.
• Einsteinium är det grundämne med högst atomnummer som har setts i synliga mängder i ren form.
• Einsteinium (Es) har atomnummer 99 och har aggregationstillståndet fast vid rumstemperatur. It was discovered in 1952.

Plats i periodiska systemet

Einsteinium är grundämne 99, i period 7 i periodiska systemet. Det är ett av Aktinoider i f-blocket, som visas i raderna under huvudtabellen.

Alla aktinoider

Användning av Einsteinium

Einsteinium har inga användningar utanför grundforskning, eftersom det bara framställs i minimala mängder och dess isotoper sönderfaller snabbt. Forskare använder det för att studera kemin hos de tyngsta aktiniderna, och 1955 var einsteinium-253 målet som beskjöts med alfapartiklar för att framställa de första atomerna av mendelevium.

Vem upptäckte Einsteinium?

Ett team under ledning av Albert Ghiorso i Berkeley, i samarbete med forskare från Argonne och Los Alamos, identifierade einsteinium 1952 i resterna efter ”Ivy Mike”, det första fullskaliga vätebombstestet, i Stilla havet. Det uppkallades efter Albert Einstein.

Varifrån kommer namnet?

Einsteinium hedrar Albert Einstein, fysikern som är känd för relativitetsteorin. Grundämnet hittades första gången 1952 i resterna efter det första vätebombstestet, och dess upptäckt och namn offentliggjordes först 1955, året då Einstein dog.

Upptäcktstidslinje