Halveringstid: definition i kemi
Halveringstid: Den tid det tar för hälften av de radioaktiva atomkärnorna i ett prov att sönderfalla, med symbolen t½.
Varje radioaktiv isotop har sin egen halveringstid, som i praktiken inte påverkas av temperatur, tryck eller kemisk form. Efter en halveringstid återstår hälften av de ursprungliga kärnorna, efter två en fjärdedel, efter tre en åttondel och så vidare. Halveringstider sträcker sig från bråkdelar av en sekund till miljarder år, och att känna till dem är avgörande för radioaktiv åldersbestämning, nukleärmedicin och hantering av kärnavfall. Termen används också för reaktioner och läkemedel, och betyder då den tid det tar för en koncentration att halveras.
Exempel
- Kol-14 – cirka 5 730 år, används för att datera gammalt trä och ben
- Jod-131 – cirka 8 dagar
- Teknetium-99m – cirka 6 timmar, mycket använt inom medicinsk bildtagning
- Uran-238 – cirka 4,5 miljarder år, nära jordens ålder
I periodiska systemet
Halveringstiderna tenderar att bli mycket korta bland de tyngsta grundämnena i slutet av systemet: den kända isotopen av oganesson varar mindre än en tusendels sekund.