Hybridisering: definition i kemi
Hybridisering: Blandningen av atomorbitaler på en atom till nya, likvärdiga hybridorbitaler som används vid bindning, till exempel kolets sp³-orbitaler i metan.
Hybridisering förklarar former som vanliga s- och p-orbitaler inte kan: kol har en 2s- och tre 2p-orbitaler, men ändå har metan fyra identiska C–H-bindningar som pekar mot hörnen av en tetraeder. Varje typ motsvarar en geometri: sp är linjär (180°), sp² är trigonalt plan (120°) och sp³ är tetraedrisk (109,5°). Det är en modell, och den fungerar bäst för grundämnen i period 2 som kol, kväve och syre.
Exempel
- sp³ – kol i metan (CH₄), tetraedriskt
- sp² – varje kol i eten (C₂H₄), trigonalt plant
- sp – kol i etyn (C₂H₂) och i CO₂, linjärt
- sp³ – syre i vatten, vilket ger en vinklad form på cirka 104,5°
I periodiska systemet
Hybridisering används främst för kol, kväve, syre och andra icke-metaller i p-blocket, som bildar kovalenta bindningar med bestämda riktningar och former.