Hydratisering: definition i kemi
Hydratisering: Solvatisering där lösningsmedlet är vatten, eller en reaktion där vatten adderas till en förening.
När en jonförening löser sig i vatten omges varje jon av vattenmolekyler: de svagt negativa syreändarna vänder sig mot katjoner och de svagt positiva väteändarna mot anjoner. Vissa fasta ämnen håller vatten inuti sina kristaller och bildar hydrat som koppar(II)sulfatpentahydrat (CuSO₄·5H₂O). Inom organisk kemi betyder hydratisering att vatten adderas över en dubbelbindning, som när eten omvandlas till etanol.
Exempel
- Na⁺- och Cl⁻-joner omgivna av vattenmolekyler i saltvatten
- Blått CuSO₄·5H₂O som blir vitt när upphettning driver bort dess vatten
- Eten + vatten → etanol, en industriell hydratiseringsreaktion
- Gips som stelnar när det tar upp vatten och bildar gipsdihydrat
I periodiska systemet
Hydratiseringsenergin är störst för små, högt laddade joner, så den är större högst upp i en grupp och mycket större för Al³⁺ än för Na⁺.