Joniseringsenergi: definition i kemi
Joniseringsenergi: Den minsta energi som behövs för att avlägsna den lösast bundna elektronen från en neutral atom i gasfas: X(g) → X⁺(g) + e⁻.
Joniseringsenergi anges oftast i kilojoule per mol och visar hur hårt en atom håller fast sina yttre elektroner. Att avlägsna en andra eller tredje elektron kräver alltid mer energi, och det sker ett mycket stort hopp när det yttre skalet är tomt, vilket avslöjar hur många valenselektroner atomen har. Grundämnen med låg joniseringsenergi, som alkalimetallerna, bildar lätt positiva joner och är mycket reaktiva metaller.
Exempel
- Helium – 2 372 kJ/mol, den högsta av alla grundämnen
- Cesium – cirka 376 kJ/mol, bland de lägsta
- Natrium – 496 kJ/mol för den första elektronen, 4 562 kJ/mol för den andra
- Magnesiums joniseringsenergi hoppar kraftigt vid den tredje elektronen, vilket avslöjar två valenselektroner
I periodiska systemet
Den första joniseringsenergin ökar i allmänhet längs en period och minskar nedåt i en grupp, så den är högst för helium uppe till höger och lägst nära cesium nere till vänster.