pH: definition i kemi
pH: En skala som mäter hur sur eller basisk en vattenbaserad lösning är, utifrån dess koncentration av vätejoner. Vid 25 °C är pH 7 neutralt, värden under 7 är sura och värden över 7 är basiska.
pH definieras som den negativa logaritmen av vätejonkoncentrationen, pH = −log[H⁺], så varje steg på en enhet är en tiofaldig förändring. En lösning med pH 3 har därför tio gånger mer H⁺ än en med pH 4 och tusen gånger mer än en med pH 6. pH mäts med indikatorer, teststickor eller en pH-mätare, och de flesta vardagliga lösningar ligger mellan 0 och 14, även om mycket koncentrerade syror och baser kan gå utanför det intervallet.
Exempel
- Citronjuice – cirka pH 2
- Rent vatten vid 25 °C – pH 7
- Människoblod – pH 7,35 till 7,45
- Ammoniakbaserat rengöringsmedel för hemmet – cirka pH 11
I periodiska systemet
Metalloxider från vänster i systemet, som Na₂O och CaO, ger lösningar med högt pH i vatten, medan icke-metalloxider från höger, som SO₂ och CO₂, ger lågt pH.