Grupp 18: ädelgaskolumnen

Fulla yttre skal: ns² np⁶

Från neon och nedåt slutar varje konfiguration på ns² np⁶, åtta yttre elektroner, som hos argon ([Ne] 3s² 3p⁶). Helium är 1s², två elektroner som fyller dess enda skal. Eftersom de inte har något att ta upp och deras elektroner hålls hårt bildar dessa atomer inte joner, så deras vanliga laddning anges som 0.

Heliums 1s² matchar mönstret ns² i grupp 2, och några kemister menar att det hör hemma ovanför beryllium, men det beter sig precis som en ädelgas.

Trender nedåt i gruppen

Atomerna blir större och håller sina yttre elektroner mindre hårt: den första joniseringsenergin sjunker från 24,587 eV för helium, den högsta av alla grundämnen, till 15,76 eV för argon och 10,745 eV för radon. De svaga attraktionerna mellan atomerna blir starkare, så kokpunkterna stiger från 4,22 K för helium till 87,3 K för argon och 211,3 K för radon.

Den här webbplatsen listar elektronegativitetsvärden bara för krypton (3,0), xenon (2,6) och radon (2,2). Elektronegativitet beskriver hur starkt en atom drar i elektroner i en bindning, och helium, neon och argon bildar inga stabila föreningar under vanliga förhållanden.

Varifrån de kommer

Neon, argon, krypton och xenon utvinns ur flytande luft, som består av cirka 0,93 % argon. Helium kommer från naturgaskällor, där det byggs upp genom radioaktivt sönderfall av uran och torium i berggrunden; radon är i sig en produkt av urans sönderfall och kan sippra in i källare. Deras namn berättar en historia: neon betyder ny, argon lat, krypton dold och xenon främling.

Oganesson och den gamla gruppen 0

När argon upptäcktes 1894 hade periodiska systemet ingen plats för ett oreaktivt grundämne, så en ny kolumn lades till, först kallad grupp 0. Oganesson (118), uppkallat efter fysikern Juri Oganessian, fullbordar den nu. Bara en handfull av dess atomer har framställts, så dess egenskaper är förutsagda; vissa beräkningar tyder på att det skulle vara ett fast ämne vid rumstemperatur.